En vit jul?

Ja. En vit jul önskar vi oss alla kan jag tro. Men jag vill ha det dubbelt upp. Snön i all ära, klart julen blir mer på riktigt. Men det jag ffa tänker på är alkoholen. Varför, varför, varför måste man dricka så in i bomben? Varför är det så många vuxna som förstör julen så kapitalt för sina barn genom att vara berusade? Vågar man inte känna efter? Vågar man inte känna hur man egentligen känner? Är kraven och alla måsten så betungande att man måste ta till alkohol? Nu pratar jag inte om ett glas eller två, en snaps eller en öl, utan om de som är i en dimma genom kvällen. Jag kan faktiskt inte förstå det. För både mig och maken är det så naturligt att inte ha alkohol på julbordet. Möjligtvis tar vi varsin baileys senare på kvällen. För oss är det lyx att köpa små cola i glasflaskor. Det är vårt julbordsmumma det. Jag önskar fler gjorde som vi gjort- brutit oss loss. Vi har gjort vår egen jultradition. Vi umgås med de vi vill umgås med under julen. Jag älskar julen för mycket för att ha måsten och behöva åka till någon jag inte tycker om. Jag är hemma, mitt hem är min borg. Jag ignorerar helt bitterheten i telefon hos de som tycker jag gör fel. Då är jag stark. Jag vet att min man tycker lika och att även han vägrar boka in måsten i vår julhelg. Nä. Julen är till för familjen, men bara den familj man älskar oförfalskat. En god, vit jul önskar jag er alla!

Beskedet.

Ja. Då var det klart. Två månader till sen är jobbet bara ett minne. Känns oväntat tungt. Känns otroligt svårt att göra ett bra jobb. Känns svårt och ego att sörja då det i helgen är en arbetskamrat som gått bort. Fan. Vilken dag. Ska köra klart min order och sen åka hem. Ingen lust att vara kvar.

Fredag

En lång vecka är slut. Har haft mycket tid att fundera på jobbet då jag haft rätt menlösa körningar. Har funderat över frihet, över relationer, över äktenskapet. Om man kan vara fri även om man är i ett förhållande. Eller är orden frihet och förhållande enbart motsatsord? Jag anser att man kan vara fri, lämna frihet även fast jag är i ett förhållande. Min man ger mig frihet att göra det jag vill, det jag utvecklas av. M anser det inte. Han vill vara fri och har därför valt att vara själv. Vad vi tycker beror ju självklart på vad för erfarenheter vi bär med oss. Jag inser att jag är lyckligt lottad som har en man som inte bara ger mig frihet, som också litar på mig till 100% och som jag kan berätta allt för. Bara det är en frihet i sig. Att inte behöva dölja nåt, alltid vara respekterad oavsett vilka åsikter jag har. Den här veckan har jag pratat en del med M också. Mycket oseriöst och en del rejält seriöst. Jösses. Som jag gillar den mannen! Han är otrolig, och jag är lycklig över att få vara en del av hans liv. Lilla jag. Två så fantastiska män. 'Min' tredje man, M2, språkade jag med en tidig morgon och det gör mig glad att veta att han finns nära. Nästa vecka kommer vi träffas en hel del vilket känns skönt. Jag gillar M2, han får mig att skratta och ser alltid till att gemenskapen ökar. Han får mig att må bra. För vem blir inte glad över att få ett sms med snälla ord när man står mitt i skiten. Eller ett leende och uppmuntran när livet känns tungt? Nä. Jag har det bra, det har jag. Vissa dagar är förbaskat tunga ändå, men det är väl så livet är. Ikväll, efter en tung dag, väljer jag att vara tacksam för de underbara männen i mitt liv. Haha. Känns som i gymnasiet, då jag bara hade killkompisar. Nu har jag haft tjejkompisar i 10år nästan innan det började vända igen. Jag gillar det. Känns som balansen håller på att återställas. Nu ska jag kolla klart på idol. Sen är det godnatt. Så trött så trött. Även fast jag sovit större delen av dagen. Har sån otrolig värk i magen. Ägglossning from hell. Vet att socker förvärrar, men det är det enda jag är sugen på. Blä. Snart slipper jag den värken för ett tag hoppas jag. Av olika anledningar så måste vi försöka med det sista barnet snart. Går det inte så får jag helt enkelt känna mig nöjd med de två jag har. Ingen katastrof mao för jag har två helt fantastiska barn. Jag får ignorera det faktum att jag väger för mycket. Har ju kämpat ett bra tag men nu är det för sent. Vi kan inte vänta så mycket längre. Ska ta en diskussion med mig själv om det här så jag verkligen är med. ;) Nu sommar jag snart. Shit så trött. Natt natt.

Snart inlämnat?

Idag faller troligtvis domen. Förhandlingarna är klara, och fackmöte utlyst till 13. Nervösa fjärilar fladdrar omkring i min mage. Hur många kommer få gå? Hur långt tillbaka i anställningstid kommer de gå? Stämningen är spänd här på jobbet. Ingen har någon större lust, inte så konstigt kanske. Jag känner mig mest trött, trots lång bra sömn inatt. Trots ett fantastiskt sms inatt. Trots allt...

Man växer av beröm.

Tack! :) Fick alldeles nyss beröm för mina bilder. Vad glad jag blir! Nu växte jag nog en centimeter.

Att vara fri.

Vad är frihet? Är det att alltid bara göra det man själv vill? Eller handlar det om det större, att vara fri känslomässigt. Alltså, inte att sakna känslor utan att få känna som man vill utan pekpinnar, eller någon som säger åt en vad man ska tycka och tänka? Frihet att umgås med de man vill. Använda sin fritid till det som man själv får ut något av. Jag har jobbat hårt för min frihet. Inte utan uppoffringar, det ska gudarna veta. För mig är friheten otroligt värdefull. Mitt hem är min fristad, där kan jag slappna av i vetskapen att jag alltid alltid får vara den jag är med de jag vill. Jag är väldigt restriktiv med att bjuda hem folk just av den anledningen. Men de människor som jag kan vara precis som jag är med, de är alltid hjärtligt välkomna och det hoppas jag att jag fått fram. En annan aspekt av frihet är att jag faktiskt kan prata om allt med min man. Vi är inte alltid bästa vänner, tro inte det. Men faktiskt kan jag berätta det mesta, allt från mensbekymmer till relationsproblem. Han är mitt stora stöd i livet, och har varit med i min frihetskamp. Han är en del i min frihet! Han är en stor del av det förflutna och eftersom vi har barn kommer han alltid vara en stor fel av min nutid och framtid. Nu ska jag ge upp min frihet För en stund och jobba lite. Frihet. Kärlek.

Söndagkväll...

Har haft en lugn helg. Bara en liten gnagande misstanke att jag gjort nåt fel har stört en annars lång och skön helg.

Får väl snart veta vad och hur jag gjort tokigt, hoppas jag. Annars blir jag knasig.

Mest av allt har jag sovit i helgen. Fredag eftermiddag sov jag, igår förmiddg och eftermiddag sov jag. Idag fick jag sovmorgon och somnade på eftermiddagen. Är helt slut.
Imorgon är det tidig morgon igen. Fuck! Gillar inte alls det här varannanveckasschemat.

Saknar "min" tråd, men orkar inte bli utsatt igen. Försöker slicka mina sår och komma vidare, att än en gång försöka river upp allt igen. Saknar M. Alldeles för långt bort, och alldeles för mycket att göra. Alldeles för olika jobbtider. :-( Livet är inte enkelt...

Dags att natta lite barn. Sen ska jag sova. ;-)

Julstämning...

Ja. På nåt sätt måste ju julstämningen infinna sig. Snön har nästan smält bort, varsel är lagt på jobbet och framtiden är mer än osäker. Jul, jag älskar jul! Det är min tid på året, med ljus, kärlek och värme. Har gjort jul till en tid utan måsten, köper bara klappar till närmsta familjen. Inte ens vännerna får något! Får väl framkalla några bilder till mor och farföräldrar från barnen dock. Men i år. Jag vet inte. Det känns inte särskilt roligt. Jag tror det lättar när det närmar sig dock. 19e jobbar jag sista dagen innan jul. Då borde jag fått besked om jobbet också. Innan der behöver jag inte göra så mycket. Några framkallningar bara. Och skicka julkort. :) Det ska jag göra i år, gjorde inte det förra året. Hmm. Måste tänka ut bra bilder till kortet. Nu har jag nåt att fundera över ikväll...

Snart....

Snart, snart, snart kommer jag få träffa M igen. Som jag längtar. Efter hans röst, hans kramar, hans person! Han ska ta med mig och dottern på Universeum tänkte han - det ser jag fram emot!

Pratade länge igår. Om äktenskapet ffa. Intressant och som vanligt kom det upp många saker jag inte förut tänkt på. Vi har lite äktenskapliga bekymmer, jag och M ;-)
Resten av veckan blir det lite lite M.

Jag har ju lyckats med konststycket att i helgen träffa på en till M, får väl bli M2 då - eller Mighty M som han brukar kallas... ;-) Fasen att alla heter likadant - kan ju vara för att de är i samma ålder ungefär. M2 har blivit en vän, och har gett mig det största av förtroenden, vilket jag är enormt glad över. Tänk att lilla jag kan vara till någon nytta! Vi har känt varandra länge, men under helgen som var hände det något, jag vet inte vad, men det är enormt upplyftande! Är ett annat förhållande än med M, men ändå... intressant! Utvecklande!

Om man är öppen så öppnar sig världen.


Nu sitter jag och väntar på att musiken ska läggas över på telefonen. Går långsamt idag, och jag hoppas verkligen att det hinner laddas färdigt. Är på ett rätt tråkigt skift (no kidding!) på jobbet, och därför lyssnar jag på musik ungefär 8h per dag - vilket gör att 2gb minnet behöver bytas ut efter ett tag.
Idag blir det Katy Perry (Hot´n cold är förknippad med mig enligt M), Britneys nya, Snow Patrol (Take back the city är så M för mig!), PCD och Beyonce (hennes If I were a boy är fantastisk!). Ska bli intressant att höra hela skivorna av artisterna. Lär nog ha tid med det idag med ;-) Är tillbaka på mitt andra jobb jag haft på företaget, och där är det perfekt att lyssna på musik. Inte många minuters sitta under ett skift, ganska slitigt och fysiskt jobbigt (och psykiskt när det är dålig vara!) men jag sköter iaf mig själv och måste inte prata med folk...

Hmm. Kanske borde ta en dusch innan det är dags att åka. Måste på affären och handla lite efter jag lämnat barnen - och hämta julklapparna som kom igår! :-)

Börjat bena...

Igår på väg hem var jag på så uruselt humör. Funderade på vad det var som utlöst det, och som vanligt är det många olika orsaker.

En vän, en förälder, några nätforumdeltagare och en jobbarkompis hade stor del i gårdagens krasch. Jag kan ta rätt mycket, men inte jämt. Även jag har dåliga dagar, dagar då jag är skör och behöver en famn istället för drygheter!

Det jag mest av allt önskar mig nu, är något som inte kommer inträffa, men jag önskar ändå. Att få sitta hos M, i hans soffa och bara vara. Med honom behöver jag inte prata, han förstår ändå. Här hemma är det alltid något som ska göras, någon som stör, något annat... Maken har inte ro att bara sitta och känna, då slår han på tvn och är förlorad. Koncentration är inte den starkaste sidan. Jag önskar så att komma hem till ett ordningplockat hus, bäddad säng, avtorkat köksbord.


Har beslutat mig för att strunta i tentan jag borde skrivit den här veckan. Energin räcker inte. Måste fokusera på mig, och på de få jag släppt in i det här som behöver mitt stöd. Det finns en tid för allt, och tiden för tentamen är inte rätt nu! Kanske en undanflykt, vad vet jag. Men... Tja...

Jag vill fly bort. Få beskedet och sedan fly... Gömma mig ett slag, låta stormen blåsa över och komma fram när vårsolen skickar upp små blåsippor genom det spirande gräset.

Fan.

Har inget mer att säga.


Fan.

En måndag...

Idag är jag trött och ledsen. Har inte hunnit med att sortera och kategorisera alla tankar från helgen, och det är omöjligt med barnen i hasorna. Tycker eftermiddagsveckorna är pest, otroligt asociala och inte en stund för mig själv.

Inser att jag måste rensa mer bland allt som gör mig ledsen och nedstämd. Har rensat bort ännu en sak nu - den tråd här på ett internetforum som jag förut känt mig som hemma i. Jag orkar inte mer. Att hela tiden bli ignorerad och utstött av en person gör mig ledsen, jag vet inte varför hon inte tycker om mig - men något har jag onekligen gjort eftersom hon behandlar mig på det sättet. Hursomhaver. Hon har säkert en jättebra anledning, som inte jag vet om. Nu vill jag inte veta den heller, nu backar jag undan och lämnar över till henne istället. Det känns lite tråkigt eftersom jag ändå varit i just den tråden i 4 år, pratat med nästan samma människor i 4 år. Men, det är inte värt det...

Känner att jag måste sörja det hela lite. Kommer snart upp igen.

Så många fina ord...

...har jag fått höra idag. Från helt oväntat håll. Det gör mig så otroligt glad, jag visste inte att jag kunde betyda så mycket för någon annan.

Imorgon börjar min "dags att komma i form inför nästa bäbis"-period. Jag har två månader på mig, och jag ska göra mitt bästa för att försöka må bättre fysiskt inför min sista graviditet. Om allt går som vi planerar (vilket det ju aldrig brukar göra *s*) så kommer jag vara gravid lagom till jag får sparken från jobbet. Kanske inte idealiskt, men vad sjutton. Jag har längtat så länge nu och känner inte att det här ska hindra mig från att fortsätta det jag påbörjat. Resten får lösa sig längs vägen.


Idag har det blivit alldeles för mycket känslor, tankar och funderingar. Är så glad att jag har maken att prata om allt med. Vi tycker så lika, så jag behöver aldrig tveka utan kan säga precis som jag känner. Hela historien med M har gjort oss väldigt öppna mot varandra, mer än förut. Om en halvtimme är M hemma i sin stad igen, tänk om han kunde lära sig att ladda mobilbatteriet ;-) Har så mycket att prata med honom om, har lite att bearbeta och reda ut. Har en känsla av att nattsömnen inatt inte kommer bli så bra, går inte att sova när för mycket snurrar runt.

Borde skriva min tentamen, men allt annat är i vägen nu. Har ingen större lust att slutföra kursen faktiskt, även om jag tycker det är superintressant. Tentamina och "måsten" gör att glansen runt kursen minskar lite i styrka... Ska ta med böckerna till jobbet imorgon och göra ett försök. Annars så - tja. Det är inte hela världen faktiskt! Är tillräckligt med annat att tänka på just nu.

Är tacksam över det jag har, otroligt tacksam! Tänk att en enkel människa som jag kan ha så många otroliga människor runtom mig. Om man är öppen så öppnar sig världen, brukar M säga. Jag kan bara hålla med! Så mycket som hänt under den här månaden... Fantastiskt!

Den sista november...

... och jag har funnit en ny vän.

En månad har gått sedan jag och M skiljdes åt på terminalen i Malmö. En månad sedan den sista kramen och hans omfamning bär jag med mig varje dag. Den sa mer än en miljard ord...

Den här månaden har jag mist några vänner, rensat en del bland de bekanta, omvärderat många saker och utvecklat en del andra. Idag har jag fått ett nytt förtroende, en ny vän, en kille som är värd så mycket som han inte tror sig vara värd. Det lyfter mig!

Barnen leker, maken pysslar med sitt. Jag skrotar omkring och sysslar med mina saker och funderar. Andras livsöden berör mig, vissas mer än andras. Denna kille är fantastisk, han har så mycket som han blockerar och försöker vara någon annan i tron att det är den enda som folk gillar. I åtta månader har han varit en stor del av min vardag, och nu äntligen börjar han våga. Det är så underbart! Han är en så fin person, som är ännu en som bryts ner av vardagen och det hårda klimat som råder. Han är värd allt gott, fast han inte vågar tro på det. Kanske, kanske har jag lyckats så ett frö hos honom... Hursomhaver har jag funnit en vän, och det är baske mig inte illa pinkat.


En månad sedan M. Om tre månader möts vi igen...

I mitt liv...

finns det två speciella personer.

Min make som är underbar på alla sätt och vis. Jag älskar honom så otroligt mycket, och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Han ger mig trygghet, stabilitet, kärlek, omtänksamhet. Vi är lika på så många sätt, vi kommunicerar ofta utan att uttala ett endaste ord. Vi känner varandra, vet var vi har varandra.

Min M. Min vän som är så mycket mer än de "vanliga" vänner jag har. Han ger mig ett lugn, en frid, en vilja att orka vidare, att kunna sortera och välja ut det jag verkligen vill... Vi kan umgås utan att egentligen säga någonting, även fast mycket blir sagt. Vi ser samma saker, tycker lika och har ändå så olika bakgrunder som gör att vi kompletterar varandra och lär av varandra.

Jag kan inte tänka mig att vara utan någon av dem. Aldrig.
Det sårar mig att mina "vanliga vänner" tycker så otroligt illa om M - för de tror att han, och jag, skadar och sårar Maken.

Jag ska i februari åka ner till staden där M bor med en av mina vänner. Frågan är om vi öht kommer kunna träffa M då, eftersom vännen tycker han är så hemsk. :-( Det gör mig ledsen.
Därför tog jag upp med maken igår om att jag kunde ta med mig ett av barnen och åka ner en helg till M. Göra två saker på en gång, då dottern skulle behöva lite egentid med mig, gå på lite museum mm och samtidigt få en chans att träffa M ordentligt. Maken tyckte det var en kanonidé. Har jag sagt att jag älskar min make?


Men det är svårt att känna samma förtroende för vännerna, det här har liksom slagit in en kil mellan oss. Jag delar inte alls med mig på samma sätt längre.

Tråkigt!

Mörker.

En ensam helg breder ut sig. Kommer ha massor att göra, många att träffa, men ändå känner jag mig ensam. Jag vet att jag inte är ensam, är inget unikt i min situation, men det spelar mindre roll. Känslan är densamma. Har ingen lust, ingen ork. Vill lägga mig under täcket och vakna upp till något bättre. Det kommer inte hända, det kommer bara bli värre ett långt tag framöver. Fan. Sitter på jobbet. Har gjort klart det jag ska göra idag. Less. Trött. Ledsen. Uttråkad. Längtar hem, fast jag längtar bort. Behöver en famn att krypa in i. Någon som förstår mig, som kan låta mig bara vara. Och bearbeta.

Ett perfekt liv?

Kan man ha ett perfekt liv?
Vill man ha ett perfekt liv?
Vad är definitionen på ett "perfekt" liv?
- Allt enligt normen: man, barn, hus, bil, jobb?
("rätt" man, barn, bil, hus och jobb självklart!9
- Pengar i handen, pengar på banken?
- Kunna köpa allt man vill när man vill?
- Många stämplar i passet?


Eller är det "andra" viktigare? Ömsesidig respekt, både mot barnen och partnern? Möjlighet att kunna göra det man vill, trots begränsningar med jobb osv? Frihet?

Ju mer jag lär mig om mig själv desto mindre handlar jag. Desto mindre materiellt känner jag att jag behöver. Vill rensa, få bort både materiellt och i huvudet. Få lugn, få ro!

det allra allra viktigaste i mitt liv är Frihet. Genom valen jag gör ger jag mig själv mer eller mindre frihet. Det mest fantastiska med min man är att han ger mig en trygghet, en stabil grund, och massor massor massor av frihet. Han förstår när jag behöver vara själv, och få fundera. Han förstår när jag behöver sitta och prata av mig med M. När jag behöver en kram, eller en smekning. När jag vill, när jag inte vill. Det han är mindre bra på är de jobbigare diskussionsämnena, varför han tycker det är jätteskönt att jag träffat M och kan ta allt sånt med honom istället ;-) Tja, man kan faktiskt inte vara bra på allt - och min man är bra på det allra allra mesta så jag begär det inte heller!

Men åter till det perfekta livet. Nä, jag har inget perfekt liv - mest av allt för att jag inte är perfekt själv. Humöret går upp och ner (vilket syns på blogginläggen), tålamodet likaså. Jag är irriterad och småaktig... Men, jag utvecklas, jag lär mig!

Nu ska jag lägga mig och sova istället för att fastna här hela tiden. tankarna bara vandrar och inget vettigt kommer ur mina fingrar längre.

Jag älskar - jag lever.

En lång dag senare...

Dagen lider mot sitt slut.

Sitter i soffan, inlindad i en filt med datorn i knäet. Tillhör ovanligheterna att jag skriver här från datorn. Oftast blir det från mobilen, precis då då tankarna dyker upp.
Brasan är tänd, teet är framdukat. Mysigt. Fryser så!

Imorgon ska jag iväg på kurs med jobbet. Intressant faktiskt. Och så får jag ett tillfälle att jobba in lite komptid- det är guld värt! Är rätt skoj att åka iväg med chefen också, prata lite annat med honom än bara ordrar. För han är en trevlig prick...
Tydligen sitter han och åker neråt landet en del, och d å skulle man ju kunna haka på nån gång. För neråt vill jag. Gärna!
Skulle faktiskt kunna ta ett av barnen och åka iväg en helg. Tror ffa min stora tjej skulle behöva få åka iväg med mamma och få ensam uppmärksamhet.


Gårdagskvällen var magisk. Så mycket som kom fram, kom upp, berördes, lades till handlingarna eller påbörjades.

Han är så jäkla härlig, det är en sån energikick att prata med honom. Samtidigt som det är en egoboost, det ska jag inte sticka under stol med. Att få ett sms idag med innehållet "jag ska tänka på dig så blir jag glad" - det värmde nåt helt otroligt och fick mig att orka med det skitjobbet jag höll på med.

Funderat en del på vad jag vill att M ska ha för plats i mitt liv. För en plats, det kommer han ha. Vad jag begär av honom, vad han begär av mig. Vad vi har för åtagande liksom... Han har släppt in mig i sin privata sfär, och ger mig förtroenden som jag aldrig någonsin kommer bryta.
Jag vill ha honom nära, så nära som han är idag.
Han är en så härlig vän. En sån som alla människor behöver... Men helt ego - jag behöver honom. Jag vill ha honom. Han har skapat ett beroende.

Jag har det så jäkla bra som har möjlighet att ha två helt otroliga män i mitt liv, som kan ge mig så skilda saker!

Blev överraskad på jobbet idag också. En av teknikerna som förr skytt mig som pesten, kom att stå och prata skit med mig en lång stund idag. Senaste veckan måste jag säga att någon på jobbet överraskat mig varje dag. KÄnns så otroligt skönt att märka att även efter 2½år på samma ställe, med i princip samma människor så finns det nytt att upptäcka. Även i det har M stor förtjänst. Han får mig att tänka på nya sätt, se nya saker. Men framförallt - att tänka på mig själv, att gå in i mig själv och se vad jag vill, vad jag tycker, vad jag känner. För det är ju det viktigaste. Jag ska leva med mig själv resten av livet, och måste kunna stå för de beslut jag tar.

Jag måste kunna stå för de val jag gör, även när det gäller vänner. Den värsta besvikelsen har lagt sig, och om ämnet kommer upp på fikat imorgon så kommer jag klargöra för dem att det är så som det är. Antingen gör de som min man, och litar på mig, eller så kan de låta bli. Men då kommer jag ju automatiskt utelämna dem från en stor del av mitt liv - och vad är då meningen med att vara vänner?

Mer snö

När jag och jobbarkompisen kom ut möttes vi av snö. Inte bara på marken utan i luften. Såpass att paraplyet åkte fram. Inatt har jag äntligen sovit. Gott. Att en människa kan påverka nattsömnen så mycket. Igår kom det två tecken. Solen började skina ungefär samtidigt som ett sms damp ner i inkorgen. Igårkväll hade jag ett långt samtal med M. Om allt, om inget. Om namn, relationer, livets märkligheter. Om bilder, om bildspråk. Om familjen, om oss, om vår resa. Allt kantat med musik... Den mannen...

En mörk dag

Jag sjunker. Långsamt. Hatar tystnaden, och de tolkningar som blir. Ge mig ett tecken, en glimt av bättring. Snälla... Låt mig inte sjunka.

Insnöad och nybakt.

Efter alla varningar på tv och nätet så beslutade jag mig för att stanna hemma idag. Känns så onödigt att åka på vägar som aldrig i vanliga fall är prio vad gäller röjning. Offrar en semesterdag istället... När jag väl fattat det beslutet vid tre inatt kunde jag sova. Det snöar så det är blött på alla rutor runt om huset. Hu. Lugnar det ner sig ska vi ut och leka. Känner mig avskärmad från världen, som att jag går här i min egen lilla värld. Saknar M massor just nu, skulle behöva honom här, att prata med. Att kramas med. Att titta på stjärnorna, eller som nu - snön, med. Dela en kanna te, äta lite nybakt bröd och bara vara. Hur osäker jag än är så känner jag bara ett stort lugn när han är närvarande, oavsett om det är på telefon, sms, msn eller irl. Allt blir så naturligt och självklart. Så som jag önskar att det alltid var men aldrig är. Jag längtar till februari, då får jag äntligen krama på M igen...

Snö ute...

snö inne, snö i hjärta, snö i sinne!

Åh vad jag älskar snön!

Har precis kommit in efter en härligt liten fotorunda ute. Det behöves inte mycket, är bara så härligt att se solen skina i snökristallerna... Solen lyser idag, även i mitt hjärta.

En djungel...

Motverkas bäst med djungelte. ;) Efter att ha blivit så besviken i förmiddags pratade jag med M. Som vanligt kom han med kloka ord. Han vet vad jag går igenom. Han förstår mig och hjälper mig att få ordning på tankarna. Detta och ett vykort från en vän från förr gjorde att solen faktiskt kom fram. Nu är jag på jobbet igen och ikväll när jag går ett guldjobb så passar jag på att fortsätta sortera tankar. Det jag funderar över just här, när jag är på just den här operationen är hur många försöker göra sig genomskinliga, osynliga. Nedvärderar sig själva. Städar bort varje spår och ser till att man är betydelselös. Varför? Om jag nu vill lämna min tekopp där jag jobbar, vad spelar det för roll? Jag är värd precis lika mycket som alla andra här. Vad de längre upp säger är mindre värt, för det är här nere på golvet som attityden måste ändras. Kontorsnissarna kommer alltid tycka vi är mindre värda. Varför kan vi inte visa varandra att vi betyder något, att vi litar på varandra, att vi gör vårt jobb? Den här attityden är det som gör att jag inte kan tänka mig att vara kvar här någon längre tid. För jag går brutit mig loss. Jag har sett den bättre sidan och haft mina bra dagar. Jag vet att chefen litar på mig, på att jag gör ett bra jobb. Men han säger det aldrig... Någon gång skulle det vara kul att få höra något positivt, då växer man! Om vi arbetskamrater kunde börja, kanske allt kunde se annorlunda ut då? Då kanske inte alla skulle göra sitt bästa för att inte lämna några spår efter sig. I ett positivt klimat kan man stå för sina fel, och få lära sig att göra det korrekt. Nu är det en timme kvar av jobbet. Äntligen. Snart får jag ratta bilen hemåt igen till tonerna av Takida och winnerbäck. Till hemmet som är min trygghet. Får jag får vara den jag är. På vägen hem igår när jag var riktigt låg, kom ett sms. 'Kör försiktigt. Du är värdefull' Så enkla ord som betyder så otroligt mycket när det kommer från rätt källa.

En ny dag...

Igårkväll hamnade jag i det mörka hålet. Ett välvilligt meddelande gjorde att jag sjönk. Saknaden blev så stor...

Inget kändes meningsfullt, allt kändes värdelöst. Inte ens musiken eller de poddradiosändningar som jag laddat upp med hjälpte. Mörker.

Atmosfären på jobbet är allt annat än bra. Ledningen skiter i oss, bara påtalar hur dåligt vi jobbar - för då blir man mer motiverad ;-) Ingen årlig jobbfest, inget positivt öht. Dessutom har jag hamnat i det skiftlag som än gång verkligen lyckats trycka ner mig i skoskaften. Jag måste kunna stå emot, jag måsta orka den här gången. Jag har inte råd rent psykiskt och fysiskt att hamna där igen.

Jag vill ha ett okomplicerat liv. Vill leva gott, vill njuta av varje dag, av barnen, av maken, av livet - jag vill leva!

Nu känns det som jag bara slösar bort tid. Har mycket jag borde göra, mer som jag vill göra men ingen ork eller lust för varken det ena eller det andra.
Bättre blev det inte av att jag fått höra att jag genom att jag träffat M, och fortsätter umgås med honom, är taskig mot min man. På vilket sätt? För att jag har hittat någon som får mig att må bra? Som får mig att utvecklas? Som får mig att inse hur skört livet är, och får mig att uppskatta det?
Nu är jag tydligen den otrogna typen. Nåt jag aldrig i livet skulle kunna få för mig. Mer självkontroll än så har jag! Inte fan skulle jag kasta bort allt jag har för en stunds njutning. Varför skulle jag göra nåt sånt? Så onödigt!

Eller är det värre att ha träffat på en själsfrände? Någon som känner en utan och innan även utan ord? Är det mer att vara otrogen? Vad är definitionen på "otrogen"?
Eller är det så enkelt att det inte uppskattas att jag har hittat någon som kommit mig såpass nära? Avundsjuka? Jantelagen? Omtanke?

Tror de på fullt allvar att jag ska släppa allt jag har, och flytta många mil bort? Till en som fastnat för mig just för den jag är idag? Som dessutom är en vän?

Känner mig så totalt sviken, jag trodde just de personerna kände mig bättre. Tydligen var det inte så och än en gång får jag nog lära mig att knipa igen, att inte berätta allt. Det är så tröttsamt. Vem kan jag berätta allt för då? Är det min lott att inte ha någon i närheten som jag kan dela allt med, som inte tycker jag är dum i huvudet eller borde läggas in?

Jag är så förbannat trött!

Kärlek...

Måndag kväll, jag är på jobbet och jobbar långsamt så det jag har att göra räcker hela kvällen. Tråkigt. Trött. Off. De jag jobbar närmast är bara så otroligt negativa, det är som ett moln över dem, och det molnet sträcker sig bort mot min maskin. Jag försöker fläkta, men långsamt, smygande kommer molnet närmare. Jag vill inte! Vill inte fastna i det igen. Vill vara i solen. Jag kommer behöva all kraft jag har för att orka kämpa resten av året. Men. Kärlek gör att jorden snurrar. Min kärlek, min positivitet kommer aldrig räcka för dessa människor, varför jag väljer att förlåta dem. Att istället koncentrera mig på de som är mottagliga för skratt, för skämt, för mig. Jag behöver inte rädda världen, jag behöver inte bära alla på mina axlar. De får bära sig själva. Istället går jag vidare. Mot vad, det vet jag inte än. Men jag söker. Jag vill våga tro på livet, på kärleken. På barnen, på vännerna. På min själ och dess själsfrände. Långt borta, men samtidigt otroligt nära. Han vet allt om mig, bara genom att se mina ögon. Han och jag är ett, även fast vi bor många mil ifrån varandra. Även fast våra kroppar aldrig varit, och aldrig kommer bli ett. Våra själar tillhör varandra, och genom det utvecklas vi till bättre människor, bättre medmänniskor, bättre för oss själva och våra familjer. Jag gör mitt för att sprida kärleken, genom mina fotografier för de okända och genom att vara mig själv för de kända. Kärlek... Dem är värd allt. Välj kärlek istället för rädsla. Det gör jag.

Så är det...

Ligger och läser en bok som M rekommenderade. Ett citat som vi pratat mycket om dök upp. Och visst är det så! Bara jag kan se till att jag är lycklig. Jag kan inte ansvara för andras lycka, bara min egen. Och med det här citatet sluter jag ögonen för idag. Trött trött efter en slitig dag på jobbet. Lustigt dock, ju jobbigare tankar och funderingar jag har, desto mer uppsluppen blir jag på jobbet... Idag var det flera personer som överraskade mig positivt. Roligt värre! Men nu. Bara du kan göra dig själv lycklig.

Upp och ner.

Explosiv? Jo, det känns så. Långsamt börjar mina upplevelser att blekna, och jag faller mer och mer in i vardagslunken. Jag vill inte hamna där. Jag vill ha kvar känslan och de intryck som min Resa gett. Vill fortsätta bli en bättre människa. Till viss del är det kvar, men utan de långa tankeväckande samtalen kommer jag längre och längre bort. Tyvärr. Dessutom är M en person jag inte gärna vill störa. Han är hård på sin personliga integritet och jag vet inte än om jag fortfarande ingår i hans sfär. Detaljerna i våra samtal under stjärnorna börjar försvinna. Vardagen tar över. Jag vill ha mer, men vet inte om han är beredd att ge mig det. Om jag får fortsätta ta upp en del av hans liv. Vill jag ha kakan och samtidigt äta den? Jag tror inte det, kakorna är av helt olika material med vissa likheter men många fler skillnader. Men visst känns det så ibland. Kanske borde nöja mig. Ska man nöja sig? Eller ska man sträva efter det bästa? Vem avgör vad som är bäst? Hur mycket är det värt att offra? Jag skulle behöva en paus, men det enda min längtan efter frihet föder är mer instängdhet. Jag känner att jag sjunker. Hur sjutton tar jag mig upp igen? Jag vill flyga igen, känna mig upplyft, värdefull, efterlängtad. Vara min egen person och inte någons...

Det enda kornet

... Som kan förstöra allt. Känns som jag är i en udda situation. Min bästa vän, som dessutom är min man, kan jag inte prata med om det här. De andra två vännerna jag har i magieten tycker jag bara är konstig och borde gå vill psyk. Är det så otroligt konstigt att ha träffat en människa som kan se in i ens själ? Jag känner mig trots allt väldigt lycklig som har träffat på M- även om han gett mig otrolig huvudbry och många långa samtal med mig själv om vad som händer. Men det är så jäkla jobbigt att inte kunna prata med någon om det. Att inte kunna bara ösa us mig hur mysiga hans kramar var, hur härligt det var att bli värmd under kaffepauserna. Att känna hans hårda kropp när han gav mig en kram, hans skägg mot min kind. Hans ögon, fantastiska ögon. Hur kan en människa ha så fantastiska ögon? Som man ser allt i, men samtidigt saknar botten? Jag känner mig kär. Känner mig, inte är. Men känslan finns där. Och förstå känslan att vara kär men inte kunna prata med någon om det. Fan.

Störtdykning

Håkan tror jag att min walkman är mer avancerad än dem själv vet om. Idag har humöret tagit en störtdykning, och tja- de föda låtarna spelaren slumpar fram är sorgsna, lugna låtar som inte alls hjälper humöret på något sätt alls. Vet inte alls vad det här beror på, men jag har en aning. Livet har kommit ikapp mig. Förra veckan träffade jag M. Vi hade en otrolig vecka med prat prat och prat. Skratt och tårar. Vi delade allt. Nu sitter vi här på olika ställen i landet i våra liv. Jag känner honom inte tillräcklit för att veta om jag har en plats i hans liv eller om jag bara är i vägen. Jag saknar honom totalt. Känns som en kroppsdel fattas ungefär. Vill inte ens tänka på att sannolikheten för att vi någonsin mer ska träffas är minimal. Hur sjutton kan en människa så totalt ta över? Fan. Samtidigt är jag så otroligt glad att jag träffat honom. Han har fått mig att tänka, att tro på att jag kan tänka, visat att jag är en människa och inte bara en kugge i slaveriets hjul. Att jag är värd något. Det hade jag glömt bort. Förträngt. Jag vill ha M i mitt liv, men vet inte om han har plats för mig i sitt.

Ja, hur går det?

Några 89kg liggier jag inte på längre, det är ett som är säkert. Imorgon är det vägning igen efter en vecka med ck. Fy bubblan säger jag bara. Att jag inte kan hålla fast vid det jag lovar mig... Hela tiden blir jag besviken på mig själv. Borde kanske tänka över vad jag håller på med. Funderar på om min vän c ska få ha mig som försöksperson och utarbeta en kostplan. Har en vecka ck kvar hemma nu, och en vecka nutrilett. Sen får jag dietbars också i veckan. Med de borde jag kunna komma ner till den vikt jag hade när jag blev gravid med första barnet. Det är ju målet inför min sista graviditet. Jag har världens bästa morot till att gå ner i vikt, varför fungerar den inte? Nä. Imorgon är det vägning, sen får jag se vilken väg jag går.

Sista skiftet...

Nu är det snart semester! Om 4h är jag ombytt och klar. Härligt! Har varit trögt på viktfronten, slarv på högsta nivå. Men tydligen fungerar det rätt bra med två ck och sen mat. 89.6 visade vågen idag. :-) Bra! Några 85 till gotland kommer det inte bli, men jag är nöjd så länge jag kan hålla mig under 90 faktiskt. Även om jag mer än gärna går ner mer innan graviditeten så är jag ändå lite längre från tresiffrigt när det står en åtta först. :-) Knäppt va? Imorgon ska jag åka bil. Långt. Själv. Ska cka då tänkte jag och sen äta middag på kvällen hos en god vän. Nötter är helt ok bilgodis dock. Får stanna någonstans på vågen och handla det. Ska nog hinna med en sväng förbi föräldrarna också och lämna lite saker de glömde senast. I helgen är jag själv, och faktum är att det är jäkligt skönt att slippa laga mat :) lat - jag? Japp! :-) Ska låtsas att jag jobbar lite till nu. Om 4h sitter jag i bilen på väg hem. Härligt!!

Tillbaka

Nu är det dags att hitta tillbaka. I husvagnen är det lätt att hamna i godisträsket. Alldeles för lätt. Äter och äter och äter. Nu har jag en vecka utan husvagn, med massor att göra. Enda avvikande från ckplanen är onsdag eftermiddag då det är fika med vännerna. Tja, det Går att ta bara lite, och jag vet att jag klarar det om jag bara kommer igång med ck. Annars är det mest bara fullbokat. På torsdag ska jag åka bort och träffa en vän. Fredag och lördag är det foto som gäller. Roligt värre! Sen är det städning hemma på schemat. Jäklar vad det ska städas! Ska inte boka in nåt annat lördag kväll och söndag, bara röj! På fredag är det vägning, fast det får nog bli lördag kom jag på. Är ju inte hemma fredag. ;-) En intensiv vecka, men sen är det semester. Lång härlig semester. Ska iväg på en hel del saker men jag tror det blir rätt mycket avkoppling också. Och förhoppningsvis fortsatt viktnedgång. Nya målet är 85 tills jag är tillbaka på jobbet. Det ska jag kämpa för! Men. Nu är det väl dags att jobba lite också. Natt natt!

Orkar inte...

Fy sjutton vad det är varmt! Nu har jag hållt igång hela skiftet. Städat och förberett. Fixat material, organiserat. Är helt slut nu. Skulle åkt till stan men jag vette tusan om jag pallar. Kanske känns bättre sen när jag efter en dusch sitter i bilen med ac. ;-) Nä. Nu vill jag ha semester! Fy sjutton vad vi slitit vi som jobbat hela sommaren. För vad? Får ju knappast mer lön för att göra två personers jobb. Blä. Vågar inte säga nåt mer till mina vänner, så jag får försöka knipa och säga 'allt är bara bra'. Hatar det. Mår jag piss måste jag ju få säga det. Men nej då. Det är tydligen reserverat åt andra... Som klagar oavsett vad det är. Morr. 1.5h kvar. Jag längtar!

Tjoho!!

Vad säger man? Fy sjutton vad jag är glad! Jag är under 90! 12.8kg sedan påsk. 30kg sedan dottern föddes. 25kg sedan sonen föddes. Ja Jäklar. Nu, nu gäller det att fortsätta. Att hålla i och inte släppa taget. 85 blir nästa mål. Där vill jag vara helst innan gotland. Men, jag tror nog att målet för gotland är att hålla mig under 90. Alltså- där jag är nu! :-) :-) :-)

Tredje dagen.

Idag är det tredje dagen och fan, det går rätt bra. Har varit rätt hungrig, men det enda jag fallit dit på är några nötter. Mest för att det känns som jag behöver salt, är ändå 32grader här på jobbet... En shake kvar idag, helt ok känns det också. :-) Var grymt förvånad över vågen, rekord idag - 90.5. Kanske kanske på 89nåt på fredag, för jag tror inte jag kommer ha samma ras till imorgon som jag haft hittills den här veckan. Fan. 89. Känns helt overkligt! Det är 30kg mindre än när jag väntade första barnet. Tufft. Kommer jubla imorgon om vågen är på min sida. Har lovat mig själv en fin tröja när jag är under 90 så håll en tumme för att det blir imorgon, då kan jag passa på att gå en sväng på stan när jag ändå ska upp dit för att få massage. 5hg. Hoppas!

Dag 2

Japp. Dag två snart avklarad. Över förväntan. Är sugen på typ allt, antagligen mest för att jag har det lugnt på jobbet. Har ont i huvudet, men det hör ju lite till. Idag här jag druckit en och en halv kopp te, utan mjölk, och en sockerfri halstablett. Och några få tuggummin. Är rätt stolt över mig själv faktiskt. 1.5kg ner, vattenkilon. Inte nere på min lägsta vikt än men på god väg. Tar en dag i taget. Satsar på att ha en åtta först i vikten nästa vecka. Kanske inte på måndag, men nästa vecka ska det ske! Häftigt! Lär dock äta middag på fredag, kompisarna bjuder på taco. Men jag Ska inte falla igenom totalt. Det går att äta mest grönsaker och dricka vatten. Att väga 85 till gotland känns inte oövervinneligt faktiskt. Vore jäkligt roligt! Det är ju mitt primära mål, 85. Sen vill jag gärna ner 6 till. Sen är jag toknöjd!

Första dagen...

Idag är första dagen. Igen. Jag ska klara av det här. Vet att det är svårt just första dagarna. Har bara varit skit senaste veckan. Har en förmåga att göra så så fort vågen varit snäll. Pucko. Nu har jag en vecka jag inte behöver äta med familjen, inte förrän fredag kväll - och då är jag förhoppningsvis så peppad och inne i det här att jag kan stå emot! Kanske måste jag äta någon måltid om vi hamnar hos vänner, men det får jag ta ställning till då. 10kg till ska bort. Som jag längtar efter att få se 8an och sen 7an på vågen. Köpa nya kläder. I helgen tänkte jag skita i det och testa att bli gravid istället. Men jag tror jag kommer ångra mig. Är jag inte nere på den vikt jag vill ha så är risken rätt stor att jag bara skiter i allt och lägger på mig massor istället. Så det blir gummi på tills 7an är där. :-) idag har det gått bra hittills. Te har jag druckit och tugggummi har jag tugga, men inget annat! Tre shake, och massa vatten. Imorgon är dag två. Jäklar - nu ska jag klara det här!

Lilja.

Idag har första liljan slagit ut. Underbart! De är så vackra! Själv har jag mått pyton. Kör ett material på jobbet som jag inte klarar av. Blä. Så jag beställde mat åt maken när han åkte hem. Blev inte överlycklig när det visade sig vara friterad fisk. Suck. Fick lov att äta, försökte äta de bra bitarna. Två mackor blev det på kvällen också. Fan. Vill vill vill ju gå ner mer- varför gör jag såhär då? Imorgon får vi besök. Ska göra mitt yttersta för att hålla mig i schack. Jag ska inte upp mer igen. Jag ska ner! Känns skillnad nu. Idag kom jag i ett par jeans jag inte haft på säkert 8år. Visserligen trånga i midjan, men jag kunde stänga dem. Och ffa så fick jag inte ens upp dem över rumpan förut. :-) Eller låren för den delen. Lite tråkigt är dock att inte en enda kotte sagt något om vikten. Nu är det nästan 12kg. Tycker någon borde sett något. Maken tycker jag är duktig iaf. Alltid något. :-) Jag ska ner mer nu. Nästa mål är åttan. Sen är det 84 som är nästa milstolpe. Det vägde jag för 6år sedan när jag blev gravid med första barnet. Dit ska jag innan det tredje barnet blir till.

Veckans vikt.

Shit. Nära åttan nu... :-) Tjoho!

Sugen!

Jag är så grymt sugen på en bäbis. Att bästa vännen är gravid hjälper ju inte till direkt,;-) Varje gång jag ser en bäbis, hör en bäbis eller hör talas om någon bäbis så vimlar det av fjärilar i magen. Snart, snart kanske jag också får bli gravid. Jag hoppas det går lika lätt den här gången. Det här är min största motivation för att gå ner i vikt. Jag hoppas verkligen jag kan hitta styrka i det för att fortsätta min kamp. Att inte säga att 'det är ändå förstört idag, jag kan lika gärna moffa i mig allt jag ser' utan begränsa felstegen så mycket som möjligt. Till 15september har jag som första mål. Då börjar jag jobba efter semestern och det skulle sitta fint att ha merparten av viktjobbet gjort till dess. Att inte behöva mörka så mycket mer. Men framför allt - att kunna bli gravid snart! September, då blir det en julibäbis. Skulle vara perfekt att få till det i oktober eller november. En höstbäbis. :-) Shit vad jag längtar! Även de där jobbiga nattvaken, kräket på axeln, allmänna kaoset som blir av en liten känns roligt. Så. Dag ett avklarad med lite jordnötter som synd. Bra gjort! Glömde väga mig igår, så veckans måndagsvägning får bli idag. :-)

Ett nytt år.

Igår fyllde jag år. :-) God mat, otroligt trevligt sällskap och massor av efterrätt. ;-) Plus på vågen imorse, men det var det värt! Blir nog mat idag med, mår så jäkla illa nämligen. Funderar på att göra en paj, har rester kvar till det.

Veckans vikt

Tja. Jag är nöjd. Helt klart. 2.3kg. :-)

En första vecka.

Tja. Ett helt ok resultat som kunde blivit kanonbra. Om jag inte ätit skit, tårta och annat fredag, lördag Och söndag. Ny vecka, nya tag. :-)

Imorgon är en annan dag

Hu. Som jag ätit. Allt. Mycket. Onyttigt. Idag när jag kom till jobbet blev det piroger och cola. Intalade mig att jag ville ha det, att jag behövde det för att orka jobba. Men. Det var inte ens gott. Jag var inte ens hungrig. Nu är de iaf slut. Liksom chokladen. Och colan. Imorgon blir det bara ck. Kan tänka mig att köpa en cola. Men inget mer. Nu är det slut! Är kass i magen, vilket inte är så konstigt med tanke på vad jag stoppar i mig. Vågen var inte nådig heller. Hur i helvete kan jag göra såhär mot mig själv? Hur dum kan man bli? Nä. Nu är det ck och sen gimat. Då mår jag bra... Det vet jag ju. Jäkla Pucko. Satsar på det här ett par futtiga ynka månader bara. Det borde jag väl klara av va? Pucko! Nu så. Imorgon börjar allvaret! 3 påsar om dagen. Inget mer. :-) Nu Jäklar ska jag gå ner mina kilon.

Fan också

Dum som jag är gick jag tillbaka till jobbet även fast benet inte är hundra bra. En timme på jobbet och det gör ont!! Pucko mig. Suck. Är väl bara att se glad ut ändå och försöka ta det lugnt, så lugnt det går. Botten, fast toppenresultat den här veckan iaf. 93.9. :-) Ska under den magiska 92gränsen nu. Beställde hem ck igår. Tänkte ge det ett försök. Inte billigt, men ändå. Lär ju prova. Vore skönt med bara 3 om dagen dessutom. Tänk om det gick att snitta 2kg i veckan, då är det bara en två månader till min målvikt. Tjoho. Heja mig!

Back on track

Efter nästan två veckors paus hade jag och karln ett snack. Minst 10kg till innan bäbis tillverkas. Ska ju ändå vänta till september minst så nu är det full fart som gäller. Planen är bara nutrillette de dagar det går, annars nyttig mat och lite om jag måste äta. 93.3 idag. 0.7 till 10kg blankt. Heja mig! Nu ska ska ska jag över/under 90!

Sista maj...

Tja. Det hade ju varit roligt att uppdatera bloggen med en lägre siffra än sist. Men så är inte fallet tyvärr. Har senaste veckan helt lagt av mig, och det är väl berättigat med en paus helt enkelt. På sista tiden har jag varit väldigt less och trött, så jag bestämde mig i fredags för att ta en paushelg. Samma tidpunkt som förra månaden, så jag antar att hormoner och så spelar in rätt rejält...

Jaja. På´t igen bara om ett par dagar. Jag _ska_ ha gått ner 10kg till innan sommaren är slut, och innan bäbisverkstaden (som det så fint kallas) drar igång!

Men nu, nu ska jag sätta mig på balkongen, äta godis dricka läsk och kolla på greys anatomy! :-D

Dimma

Senaste veckan har det varit alldeles underbart väder, iaf ur fotosynpunkt. Har regnat, varit sol, varmt och kallt. Dimma med andra ord. Skit att jag inte haft mer än min mobilkamera när jag åkt till och från jobbet... Över till nåt av mer vikt. ;-) Vågen har varit fantastisk den här veckan. Idag var lägsta noteringen (blir nog inte lägre den här veckan heller) på 93.2. Alltså sex hekto tills jag gått ner 10kg. Fantastiskt! Nu har jag dock precis klämt i mig en ost och skinksallad med bröd och sås från pizzerian. Så imorgon är det nog inte skoj på vågen. Men det var gott. Ett tag. Nu är jag alldeles för mätt så jag knappt kan röra mig. Rap. Tycker iaf att jag är jätteduktig och har lovat migsjälv ett besök hos kotknackaren när jag har en 8a först. 4kg kvar alltså. Tjoho. 4kg till 8nåt. :-) :-) :-)

Älven är underbar!

Det är inte direkt nån större uppoffring att promenera när man har såhär fina omgivningar! Och promenerandet har onekligen gett resultat. Måndagsvikten landade på 94.8 och idag var morgonvikten 93.5. Jag är otroligt nöjd! 9.1kg sedan påsk nu. 13.6 till min magiska målvikt på 79.9. Tänk att få se en 7a på vågen. Vore ju guld! Bara resten kvar...

Bajsdag.

Bara 5000steg. Skitdag. Skitmat. Det som gick så jäkla bra med vikten. Suck. Är mycket lättare när inte familjen är med hela tiden... Imorgon blir det inga mackor. Och bara middag helst. Fan. Vad less jag blir på mig själv.

Syndig dag...

Åh så jag syndat idag. Till maten (korv och makaroner) åt jag två mackor med ost. Så jäkla gott!!! Ska faktiskt ta och synda två mackor till innan jag åker till jobbet :-)
Har inte gått så långt idag, kommer nog landa på runt 6000 steg "bara", men å andra sidan har jag cyklat på motionscykeln i en halvtimme nästan vilket ungefär motsvarar 4000 steg så jag har ändå kommit upp i mitt antal :-D Var så tråkigt väder ute - regn och rusk och bara några få plusgrader...

Vågen då? Imorse när jag kom hem stod den på 95.0. När jag vaknade (alltid lika spännande att vakna *fniss*) visade den 94.2!!!

Så jäkla glad! Minus 8.4 sedan slutet av mars!! Om 8,2kg är jag bara överviktig och dit SKA jag ha nått innan jag blir gravid. Helst mer... Drömmen är ju att komma ner till 7nånting. Men ett steg i taget. Nästa stora mål blir "överviktig" istället för "fetma" ;-)

Onsdag tydligen.

Dagvill är bara förnamnet. Stod och tittade på en almanacka idag och kunde inte alls komma på vilken dag det var. Jaja. Har nog ätit för lite idag (igår), är rätt låg öht. Enda som känns som att det går bra är vikten. Även fast jag fuskar lite emellanåt. Glass är gott ;-) Nu är iaf min favoritglass slut hemma i frysen. Bra det! Ska ju ner minst 10kg till till semestern så så mycket fusk får det inte bli. Vågen idag: 95.2. :-) När jag åkte till jobbet igårkväll var det bara ett hekto plus. Imorgon kanske det är 94 nånting alltså. :-* Vore skoj!! Vore ju ändå roligare om det var 8 nånting, men det lär väl tas bit för bit. Snart är jag ju där. Om jag bara fortsätter sköta mig. Är helpeppad åt stegräknaren. Utan femsiffrigt känns en dag rätt misslyckad. Igår fattades det inte ens hundra steg. Ja ja. Håll en tumme för 94 nåt imorgon. :-*

Skitmåndag. :-(

Idag blev en riktig Skitdag. Iallafall den senare delen av den. Karln kom hem och var på dåligt humör. Så himla trist när jag och barnen haft en tokmysig eftermiddag. Bråkar med barnen, inget tålamod alls. Jag är jättetrött efter en jobbig dag med gynbesök och dåligt med sömn. Har ont som fan, men inte nåt har han frågat. :-( Vill bara gråta. Suck. Enda positiva idag är väl att vågen visade 95.6. Och att jag kunde klämma på mig ett par gamla byxor. Hoppas på 94någonting den här veckan. Bara 16kg kvar nu. ;-)

En härlig helg!

Helgen har varit jättebra. Har lyckats med målsättningen om antal steg alla dagar utom fredag. Då blev det ett par hundra för lite. Helt ok ändå! Mat har det blivit för mycket av. Som vanligt får jag sota för det nu i veckan. Dagens vikt var iaf bara ett plus, och vikten på eftermiddagen var exakt samma så det bådar gott ändå för morgondagens vägning. Den som lever får se. Imorgon ska jag till gyn. Burr. Får se om jag ska ta ur spiralen eller ha den kvar. Har inte bestämt mig än. Vill ju gärna gå mer iaf 10kg, helst 15kg innan jag blir gravid igen. Utan spiralen är det ju lätt hänt att det blir innan dess. ;-) Får väl köra på så hårt jag kan närmsta månaderna så kanske jag kan nå mina mål innan sommaren är slut. Kan gå! Har kommit en bra bit på väg tycker jag. Nähä. Dags för byte i maskinen. :) Godnatt med er! Ps. 14000steg drygt hittills idag.

Fredag!

Den här veckan har gått Skitbra. Hoppas det kan hålla i sig över helgen. Har ätit nutrillette på dagarna, och en mugg nötter till förmiddagsfikat. På kvällen en portion mat. Mycket vatten och över 10k steg varje dag. Det är målet för helgen också... Idag var vågen nere på 95.8. Minus 8kg totalt. :-) Tänk, snart kanske jag kan vara nere på en inledande 8a! 10kg drygt kvar till mitt mål på 85kg till hösten och bäbisverkstad! Helst mer så jag kan slippa komma upp till tresiffrigt under graviditeten. När jag blev gravid med ettan vägde jag 84, men gick upp till 119-inskrivningsvikten på förlossningen. Med tvåan var jag en 105kg klump från början, och vägde 115 som inskrivningsvikt inför snittet. Lite skillnad i viktuppgång. Nu blir det sista gången jag är gravid, då vill jag helst vara en sån där snygg blivande som kan ha kläder från vanliga affären. :-) Kan gå. Dags att jobba lite igen.

Morgonstund

Har guld i mund. :) Promenad imorse längs en underbart vacker älv. Vattnet var påsläppt så jag var tvungen att stå och njuta lite. Vågen var snäll idag. 96.5 ger en nedgång på totalt 2.3 den här veckan. Det jag gått upp i helgen alltså. Har fortfarande 1.2 till min lägsta notering. En vacker dag så kommer jag dit också. ;-) Satsar på att vara under 90 till junis slut, helst innan. I augusti, till semestern vill jag vara nere på 85. Önsketänkande kanske, men ett mål iaf. Lite andra siffror: sedan april 2005 är det nu totalt minus 19kg. Sedan april i år är det 7kg. Sett i det perspektivet är det inte så illa ändå. Helgens fest var värd några kilon upp. För skoj var det!

Den 28e april

Dagen har gått jättebra. Promenad på förmiddagen med Anna. Nutrillette hela dagen, två påsar och tre bars. Mycket vatten. Men nu när jag kom hem blev det en ostmacka, en del ost och två klunkar cola. Fan. Upp hade jag gått den här veckan också. Så går det när man slarvar hela helgen! Plus 0.5 blev resultatet. Men, jag har iaf träningsvärk efter studsmattehoppningen i helgen. :-) Alltid nåt.

Nya bilen.

Idag har vi köpt ny bil. En gul. :) Middag på pizzerian blev det också, inte det bästa men gott. Över 12000steg idag. Vikten imorse var 96.8. Dimma, och halt som fan när jag körde till jobbet. Vi som planterade penseer igår. Jag tror de överlevde gårdagens hagelskur och nattens minusgrader. ..

Vatten. Mera vatten.

Idag har det blivit alldeles för lite vatten drucket. Och alldeles för lite mat. Tog första påsen vid ett, var hos läkaren på förmiddagen så jag glömde bort. Antar att det kommer visa sig på vågen imorgon. Har mest blivit Skit idag. En påse vid lunch, några nötter på väg till jobbet. En bar till fika, och sen en sallad från pizzan. Päron till kvällsfika blev det också. Och typ en liter vatten. Hmm. Runt 6000 steg, är precis det jag går ett skift alltså. Nästa vecka satsar jag på att vara frisk så jag kan ta promenader på kvällarna. Vågens notering idag: 96.7 :-) Snart dags att åka hem. Blött, snö, och 1 plus.

Onsdag dag 3

Känns som jag är på gång. Har ont i halsen så jag tränar inget men maten fungerar bra. Äter mina påsar och ett mål mat. Steg blir det runt 6000, lika många som det blir på ett skift. Någon dag ska jag väl ta mig ut och gå också. Målet är över 10000steg om dagen. :) Dagens vikt blev 97.4. Härligt! Målet är att komma under 97 den här veckan. Borde gå även fast jag ska iväg på lördag. Vädret idag: snö, runt noll.

Måndag. Dag 1

Dagens mat: tre påsar. Två nävar jordnötter (smart), två morötter och en bit laxfile. En apelsin också. Ett par koppar te, och 3 liter vatten. Motion har det blivit alldeles för lite av. 5km cykel och ca 6000 steg. Det kan bara bli bättre. :) Vikt idag: 98.8. Det kan också bara bli bättre. Funderar starkt på att försöka mig på cambridge. Eller så kör jag på min nutrilett. Är väl ungefär samma sak. Vill verkligen gå ner i vikt nu. Ha en bra matchvikt tills det är dags att bli med barn. :-) Den här veckan är rätt lugn med frestelser. Bara lördag jag ska bort... :-) Alla chanser i världen att få till ett bra resultat med andra ord.

Bränd.

Aj aj. Trasig arm. Inte särskilt bra...

Liten prick...

Har en liten prickig pojke här hemma. Är så synd om honom.