En vit jul?

Ja. En vit jul önskar vi oss alla kan jag tro. Men jag vill ha det dubbelt upp. Snön i all ära, klart julen blir mer på riktigt. Men det jag ffa tänker på är alkoholen. Varför, varför, varför måste man dricka så in i bomben? Varför är det så många vuxna som förstör julen så kapitalt för sina barn genom att vara berusade? Vågar man inte känna efter? Vågar man inte känna hur man egentligen känner? Är kraven och alla måsten så betungande att man måste ta till alkohol? Nu pratar jag inte om ett glas eller två, en snaps eller en öl, utan om de som är i en dimma genom kvällen. Jag kan faktiskt inte förstå det. För både mig och maken är det så naturligt att inte ha alkohol på julbordet. Möjligtvis tar vi varsin baileys senare på kvällen. För oss är det lyx att köpa små cola i glasflaskor. Det är vårt julbordsmumma det. Jag önskar fler gjorde som vi gjort- brutit oss loss. Vi har gjort vår egen jultradition. Vi umgås med de vi vill umgås med under julen. Jag älskar julen för mycket för att ha måsten och behöva åka till någon jag inte tycker om. Jag är hemma, mitt hem är min borg. Jag ignorerar helt bitterheten i telefon hos de som tycker jag gör fel. Då är jag stark. Jag vet att min man tycker lika och att även han vägrar boka in måsten i vår julhelg. Nä. Julen är till för familjen, men bara den familj man älskar oförfalskat. En god, vit jul önskar jag er alla!

Beskedet.

Ja. Då var det klart. Två månader till sen är jobbet bara ett minne. Känns oväntat tungt. Känns otroligt svårt att göra ett bra jobb. Känns svårt och ego att sörja då det i helgen är en arbetskamrat som gått bort. Fan. Vilken dag. Ska köra klart min order och sen åka hem. Ingen lust att vara kvar.

Fredag

En lång vecka är slut. Har haft mycket tid att fundera på jobbet då jag haft rätt menlösa körningar. Har funderat över frihet, över relationer, över äktenskapet. Om man kan vara fri även om man är i ett förhållande. Eller är orden frihet och förhållande enbart motsatsord? Jag anser att man kan vara fri, lämna frihet även fast jag är i ett förhållande. Min man ger mig frihet att göra det jag vill, det jag utvecklas av. M anser det inte. Han vill vara fri och har därför valt att vara själv. Vad vi tycker beror ju självklart på vad för erfarenheter vi bär med oss. Jag inser att jag är lyckligt lottad som har en man som inte bara ger mig frihet, som också litar på mig till 100% och som jag kan berätta allt för. Bara det är en frihet i sig. Att inte behöva dölja nåt, alltid vara respekterad oavsett vilka åsikter jag har. Den här veckan har jag pratat en del med M också. Mycket oseriöst och en del rejält seriöst. Jösses. Som jag gillar den mannen! Han är otrolig, och jag är lycklig över att få vara en del av hans liv. Lilla jag. Två så fantastiska män. 'Min' tredje man, M2, språkade jag med en tidig morgon och det gör mig glad att veta att han finns nära. Nästa vecka kommer vi träffas en hel del vilket känns skönt. Jag gillar M2, han får mig att skratta och ser alltid till att gemenskapen ökar. Han får mig att må bra. För vem blir inte glad över att få ett sms med snälla ord när man står mitt i skiten. Eller ett leende och uppmuntran när livet känns tungt? Nä. Jag har det bra, det har jag. Vissa dagar är förbaskat tunga ändå, men det är väl så livet är. Ikväll, efter en tung dag, väljer jag att vara tacksam för de underbara männen i mitt liv. Haha. Känns som i gymnasiet, då jag bara hade killkompisar. Nu har jag haft tjejkompisar i 10år nästan innan det började vända igen. Jag gillar det. Känns som balansen håller på att återställas. Nu ska jag kolla klart på idol. Sen är det godnatt. Så trött så trött. Även fast jag sovit större delen av dagen. Har sån otrolig värk i magen. Ägglossning from hell. Vet att socker förvärrar, men det är det enda jag är sugen på. Blä. Snart slipper jag den värken för ett tag hoppas jag. Av olika anledningar så måste vi försöka med det sista barnet snart. Går det inte så får jag helt enkelt känna mig nöjd med de två jag har. Ingen katastrof mao för jag har två helt fantastiska barn. Jag får ignorera det faktum att jag väger för mycket. Har ju kämpat ett bra tag men nu är det för sent. Vi kan inte vänta så mycket längre. Ska ta en diskussion med mig själv om det här så jag verkligen är med. ;) Nu sommar jag snart. Shit så trött. Natt natt.

Snart inlämnat?

Idag faller troligtvis domen. Förhandlingarna är klara, och fackmöte utlyst till 13. Nervösa fjärilar fladdrar omkring i min mage. Hur många kommer få gå? Hur långt tillbaka i anställningstid kommer de gå? Stämningen är spänd här på jobbet. Ingen har någon större lust, inte så konstigt kanske. Jag känner mig mest trött, trots lång bra sömn inatt. Trots ett fantastiskt sms inatt. Trots allt...

Man växer av beröm.

Tack! :) Fick alldeles nyss beröm för mina bilder. Vad glad jag blir! Nu växte jag nog en centimeter.

Att vara fri.

Vad är frihet? Är det att alltid bara göra det man själv vill? Eller handlar det om det större, att vara fri känslomässigt. Alltså, inte att sakna känslor utan att få känna som man vill utan pekpinnar, eller någon som säger åt en vad man ska tycka och tänka? Frihet att umgås med de man vill. Använda sin fritid till det som man själv får ut något av. Jag har jobbat hårt för min frihet. Inte utan uppoffringar, det ska gudarna veta. För mig är friheten otroligt värdefull. Mitt hem är min fristad, där kan jag slappna av i vetskapen att jag alltid alltid får vara den jag är med de jag vill. Jag är väldigt restriktiv med att bjuda hem folk just av den anledningen. Men de människor som jag kan vara precis som jag är med, de är alltid hjärtligt välkomna och det hoppas jag att jag fått fram. En annan aspekt av frihet är att jag faktiskt kan prata om allt med min man. Vi är inte alltid bästa vänner, tro inte det. Men faktiskt kan jag berätta det mesta, allt från mensbekymmer till relationsproblem. Han är mitt stora stöd i livet, och har varit med i min frihetskamp. Han är en del i min frihet! Han är en stor del av det förflutna och eftersom vi har barn kommer han alltid vara en stor fel av min nutid och framtid. Nu ska jag ge upp min frihet För en stund och jobba lite. Frihet. Kärlek.

Söndagkväll...

Har haft en lugn helg. Bara en liten gnagande misstanke att jag gjort nåt fel har stört en annars lång och skön helg.

Får väl snart veta vad och hur jag gjort tokigt, hoppas jag. Annars blir jag knasig.

Mest av allt har jag sovit i helgen. Fredag eftermiddag sov jag, igår förmiddg och eftermiddag sov jag. Idag fick jag sovmorgon och somnade på eftermiddagen. Är helt slut.
Imorgon är det tidig morgon igen. Fuck! Gillar inte alls det här varannanveckasschemat.

Saknar "min" tråd, men orkar inte bli utsatt igen. Försöker slicka mina sår och komma vidare, att än en gång försöka river upp allt igen. Saknar M. Alldeles för långt bort, och alldeles för mycket att göra. Alldeles för olika jobbtider. :-( Livet är inte enkelt...

Dags att natta lite barn. Sen ska jag sova. ;-)

Julstämning...

Ja. På nåt sätt måste ju julstämningen infinna sig. Snön har nästan smält bort, varsel är lagt på jobbet och framtiden är mer än osäker. Jul, jag älskar jul! Det är min tid på året, med ljus, kärlek och värme. Har gjort jul till en tid utan måsten, köper bara klappar till närmsta familjen. Inte ens vännerna får något! Får väl framkalla några bilder till mor och farföräldrar från barnen dock. Men i år. Jag vet inte. Det känns inte särskilt roligt. Jag tror det lättar när det närmar sig dock. 19e jobbar jag sista dagen innan jul. Då borde jag fått besked om jobbet också. Innan der behöver jag inte göra så mycket. Några framkallningar bara. Och skicka julkort. :) Det ska jag göra i år, gjorde inte det förra året. Hmm. Måste tänka ut bra bilder till kortet. Nu har jag nåt att fundera över ikväll...

Snart....

Snart, snart, snart kommer jag få träffa M igen. Som jag längtar. Efter hans röst, hans kramar, hans person! Han ska ta med mig och dottern på Universeum tänkte han - det ser jag fram emot!

Pratade länge igår. Om äktenskapet ffa. Intressant och som vanligt kom det upp många saker jag inte förut tänkt på. Vi har lite äktenskapliga bekymmer, jag och M ;-)
Resten av veckan blir det lite lite M.

Jag har ju lyckats med konststycket att i helgen träffa på en till M, får väl bli M2 då - eller Mighty M som han brukar kallas... ;-) Fasen att alla heter likadant - kan ju vara för att de är i samma ålder ungefär. M2 har blivit en vän, och har gett mig det största av förtroenden, vilket jag är enormt glad över. Tänk att lilla jag kan vara till någon nytta! Vi har känt varandra länge, men under helgen som var hände det något, jag vet inte vad, men det är enormt upplyftande! Är ett annat förhållande än med M, men ändå... intressant! Utvecklande!

Om man är öppen så öppnar sig världen.


Nu sitter jag och väntar på att musiken ska läggas över på telefonen. Går långsamt idag, och jag hoppas verkligen att det hinner laddas färdigt. Är på ett rätt tråkigt skift (no kidding!) på jobbet, och därför lyssnar jag på musik ungefär 8h per dag - vilket gör att 2gb minnet behöver bytas ut efter ett tag.
Idag blir det Katy Perry (Hot´n cold är förknippad med mig enligt M), Britneys nya, Snow Patrol (Take back the city är så M för mig!), PCD och Beyonce (hennes If I were a boy är fantastisk!). Ska bli intressant att höra hela skivorna av artisterna. Lär nog ha tid med det idag med ;-) Är tillbaka på mitt andra jobb jag haft på företaget, och där är det perfekt att lyssna på musik. Inte många minuters sitta under ett skift, ganska slitigt och fysiskt jobbigt (och psykiskt när det är dålig vara!) men jag sköter iaf mig själv och måste inte prata med folk...

Hmm. Kanske borde ta en dusch innan det är dags att åka. Måste på affären och handla lite efter jag lämnat barnen - och hämta julklapparna som kom igår! :-)

Börjat bena...

Igår på väg hem var jag på så uruselt humör. Funderade på vad det var som utlöst det, och som vanligt är det många olika orsaker.

En vän, en förälder, några nätforumdeltagare och en jobbarkompis hade stor del i gårdagens krasch. Jag kan ta rätt mycket, men inte jämt. Även jag har dåliga dagar, dagar då jag är skör och behöver en famn istället för drygheter!

Det jag mest av allt önskar mig nu, är något som inte kommer inträffa, men jag önskar ändå. Att få sitta hos M, i hans soffa och bara vara. Med honom behöver jag inte prata, han förstår ändå. Här hemma är det alltid något som ska göras, någon som stör, något annat... Maken har inte ro att bara sitta och känna, då slår han på tvn och är förlorad. Koncentration är inte den starkaste sidan. Jag önskar så att komma hem till ett ordningplockat hus, bäddad säng, avtorkat köksbord.


Har beslutat mig för att strunta i tentan jag borde skrivit den här veckan. Energin räcker inte. Måste fokusera på mig, och på de få jag släppt in i det här som behöver mitt stöd. Det finns en tid för allt, och tiden för tentamen är inte rätt nu! Kanske en undanflykt, vad vet jag. Men... Tja...

Jag vill fly bort. Få beskedet och sedan fly... Gömma mig ett slag, låta stormen blåsa över och komma fram när vårsolen skickar upp små blåsippor genom det spirande gräset.

Fan.

Har inget mer att säga.


Fan.

En måndag...

Idag är jag trött och ledsen. Har inte hunnit med att sortera och kategorisera alla tankar från helgen, och det är omöjligt med barnen i hasorna. Tycker eftermiddagsveckorna är pest, otroligt asociala och inte en stund för mig själv.

Inser att jag måste rensa mer bland allt som gör mig ledsen och nedstämd. Har rensat bort ännu en sak nu - den tråd här på ett internetforum som jag förut känt mig som hemma i. Jag orkar inte mer. Att hela tiden bli ignorerad och utstött av en person gör mig ledsen, jag vet inte varför hon inte tycker om mig - men något har jag onekligen gjort eftersom hon behandlar mig på det sättet. Hursomhaver. Hon har säkert en jättebra anledning, som inte jag vet om. Nu vill jag inte veta den heller, nu backar jag undan och lämnar över till henne istället. Det känns lite tråkigt eftersom jag ändå varit i just den tråden i 4 år, pratat med nästan samma människor i 4 år. Men, det är inte värt det...

Känner att jag måste sörja det hela lite. Kommer snart upp igen.