Efter alla varningar på tv och nätet så beslutade jag mig för att stanna hemma idag. Känns så onödigt att åka på vägar som aldrig i vanliga fall är prio vad gäller röjning. Offrar en semesterdag istället... När jag väl fattat det beslutet vid tre inatt kunde jag sova. Det snöar så det är blött på alla rutor runt om huset. Hu. Lugnar det ner sig ska vi ut och leka. Känner mig avskärmad från världen, som att jag går här i min egen lilla värld. Saknar M massor just nu, skulle behöva honom här, att prata med. Att kramas med. Att titta på stjärnorna, eller som nu - snön, med. Dela en kanna te, äta lite nybakt bröd och bara vara. Hur osäker jag än är så känner jag bara ett stort lugn när han är närvarande, oavsett om det är på telefon, sms, msn eller irl. Allt blir så naturligt och självklart. Så som jag önskar att det alltid var men aldrig är. Jag längtar till februari, då får jag äntligen krama på M igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar