Så många fina ord...

...har jag fått höra idag. Från helt oväntat håll. Det gör mig så otroligt glad, jag visste inte att jag kunde betyda så mycket för någon annan.

Imorgon börjar min "dags att komma i form inför nästa bäbis"-period. Jag har två månader på mig, och jag ska göra mitt bästa för att försöka må bättre fysiskt inför min sista graviditet. Om allt går som vi planerar (vilket det ju aldrig brukar göra *s*) så kommer jag vara gravid lagom till jag får sparken från jobbet. Kanske inte idealiskt, men vad sjutton. Jag har längtat så länge nu och känner inte att det här ska hindra mig från att fortsätta det jag påbörjat. Resten får lösa sig längs vägen.


Idag har det blivit alldeles för mycket känslor, tankar och funderingar. Är så glad att jag har maken att prata om allt med. Vi tycker så lika, så jag behöver aldrig tveka utan kan säga precis som jag känner. Hela historien med M har gjort oss väldigt öppna mot varandra, mer än förut. Om en halvtimme är M hemma i sin stad igen, tänk om han kunde lära sig att ladda mobilbatteriet ;-) Har så mycket att prata med honom om, har lite att bearbeta och reda ut. Har en känsla av att nattsömnen inatt inte kommer bli så bra, går inte att sova när för mycket snurrar runt.

Borde skriva min tentamen, men allt annat är i vägen nu. Har ingen större lust att slutföra kursen faktiskt, även om jag tycker det är superintressant. Tentamina och "måsten" gör att glansen runt kursen minskar lite i styrka... Ska ta med böckerna till jobbet imorgon och göra ett försök. Annars så - tja. Det är inte hela världen faktiskt! Är tillräckligt med annat att tänka på just nu.

Är tacksam över det jag har, otroligt tacksam! Tänk att en enkel människa som jag kan ha så många otroliga människor runtom mig. Om man är öppen så öppnar sig världen, brukar M säga. Jag kan bara hålla med! Så mycket som hänt under den här månaden... Fantastiskt!