Fredag

En lång vecka är slut. Har haft mycket tid att fundera på jobbet då jag haft rätt menlösa körningar. Har funderat över frihet, över relationer, över äktenskapet. Om man kan vara fri även om man är i ett förhållande. Eller är orden frihet och förhållande enbart motsatsord? Jag anser att man kan vara fri, lämna frihet även fast jag är i ett förhållande. Min man ger mig frihet att göra det jag vill, det jag utvecklas av. M anser det inte. Han vill vara fri och har därför valt att vara själv. Vad vi tycker beror ju självklart på vad för erfarenheter vi bär med oss. Jag inser att jag är lyckligt lottad som har en man som inte bara ger mig frihet, som också litar på mig till 100% och som jag kan berätta allt för. Bara det är en frihet i sig. Att inte behöva dölja nåt, alltid vara respekterad oavsett vilka åsikter jag har. Den här veckan har jag pratat en del med M också. Mycket oseriöst och en del rejält seriöst. Jösses. Som jag gillar den mannen! Han är otrolig, och jag är lycklig över att få vara en del av hans liv. Lilla jag. Två så fantastiska män. 'Min' tredje man, M2, språkade jag med en tidig morgon och det gör mig glad att veta att han finns nära. Nästa vecka kommer vi träffas en hel del vilket känns skönt. Jag gillar M2, han får mig att skratta och ser alltid till att gemenskapen ökar. Han får mig att må bra. För vem blir inte glad över att få ett sms med snälla ord när man står mitt i skiten. Eller ett leende och uppmuntran när livet känns tungt? Nä. Jag har det bra, det har jag. Vissa dagar är förbaskat tunga ändå, men det är väl så livet är. Ikväll, efter en tung dag, väljer jag att vara tacksam för de underbara männen i mitt liv. Haha. Känns som i gymnasiet, då jag bara hade killkompisar. Nu har jag haft tjejkompisar i 10år nästan innan det började vända igen. Jag gillar det. Känns som balansen håller på att återställas. Nu ska jag kolla klart på idol. Sen är det godnatt. Så trött så trött. Även fast jag sovit större delen av dagen. Har sån otrolig värk i magen. Ägglossning from hell. Vet att socker förvärrar, men det är det enda jag är sugen på. Blä. Snart slipper jag den värken för ett tag hoppas jag. Av olika anledningar så måste vi försöka med det sista barnet snart. Går det inte så får jag helt enkelt känna mig nöjd med de två jag har. Ingen katastrof mao för jag har två helt fantastiska barn. Jag får ignorera det faktum att jag väger för mycket. Har ju kämpat ett bra tag men nu är det för sent. Vi kan inte vänta så mycket längre. Ska ta en diskussion med mig själv om det här så jag verkligen är med. ;) Nu sommar jag snart. Shit så trött. Natt natt.