En ensam helg breder ut sig. Kommer ha massor att göra, många att träffa, men ändå känner jag mig ensam. Jag vet att jag inte är ensam, är inget unikt i min situation, men det spelar mindre roll. Känslan är densamma. Har ingen lust, ingen ork. Vill lägga mig under täcket och vakna upp till något bättre. Det kommer inte hända, det kommer bara bli värre ett långt tag framöver. Fan. Sitter på jobbet. Har gjort klart det jag ska göra idag. Less. Trött. Ledsen. Uttråkad. Längtar hem, fast jag längtar bort. Behöver en famn att krypa in i. Någon som förstår mig, som kan låta mig bara vara. Och bearbeta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar