... Som kan förstöra allt. Känns som jag är i en udda situation. Min bästa vän, som dessutom är min man, kan jag inte prata med om det här. De andra två vännerna jag har i magieten tycker jag bara är konstig och borde gå vill psyk. Är det så otroligt konstigt att ha träffat en människa som kan se in i ens själ? Jag känner mig trots allt väldigt lycklig som har träffat på M- även om han gett mig otrolig huvudbry och många långa samtal med mig själv om vad som händer. Men det är så jäkla jobbigt att inte kunna prata med någon om det. Att inte kunna bara ösa us mig hur mysiga hans kramar var, hur härligt det var att bli värmd under kaffepauserna. Att känna hans hårda kropp när han gav mig en kram, hans skägg mot min kind. Hans ögon, fantastiska ögon. Hur kan en människa ha så fantastiska ögon? Som man ser allt i, men samtidigt saknar botten? Jag känner mig kär. Känner mig, inte är. Men känslan finns där. Och förstå känslan att vara kär men inte kunna prata med någon om det. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar