Tankar tankar...

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänkte på bäbisar.

Jag längtar så jävla enormt efter en bäbis, men som det är nu får jag hålla tillgodo med de små som tittat ut - och som jag hoppas kommer i framtiden!
Maken och jag pratar rätt mycket om barn, om önskemål, framtiden osv. Det som varit vårt "problem" är att han måste äta cellgifter för sin psoriasis, men de måste man hålla uppe med ett år ungefär innan det är dags för barnalstrande. Detta år har ganska precis gått, men nu har andra "bekymmer" dykt upp. Efter två lyckade, fast misslyckade försök (och några utan resultat) så har jag blivit arbetslös.
Jag har haft en intervju med ett jobb jag verkligen verkligen skulle vilja jobba på. Men om jag får det jobbet så innebär det utbildning ett helt år först, plus nåt till. Och det vill jag ju inte sumpa om jag får chansen... Jag hoppas på att få chansen faktiskt! Även om det innebär att jag kommer få avstå, eller vänta, på mitt sista barn. För jag är inte beredd att lägga ner det. Inte än. Inte så som jag känner nu...

Maken och jag diskuterade saken häromkvällen. Han tyckte att om jag får jobbet så kan han börja äta tabletterna ett tag - säg ett halvår iaf. Då kommer det bli STOR skillnad på psoriasisen, och sen kan han låta bli inför en framtida bäbis! Jag älskar min man. Han är fantastisk. Han offrar en massa för min skull.
Oh det kan jag säga - skulle jag få jobbet så lovar jag att verkligen ta tag i migsjälv. Tja. Det ska jag ju göra oavsett - men ändå :-)

Nästa år fyller jag 30. Det tänkte jag fira med fest. En fin fest. En finklädd fest. En sån fest då alla får en chans att gå till frissan, skaffa en ny snygg klänning eller kostym. Sitta ner utan barn, äta god mat, prata oavbrutet, dansa och vara tvungna att ta en taxi hem ;-)
Till den dagen, den festen så vill jag vara den Sara som jag tänkt vara resten av livet. En, iaf nästintill, normalviktig Sara. Jag inte bara vill, jag _ska_. Jag SKA vara mindre.
Det är mitt stora mål faktiskt.
Ångrar så jäkla mycket att jag inte hade mina vänner med på mitt bröllop, så det här ska bli istället för liksom. Och då jäklar ska det bli ordentligt!

Jag har dock mycket att jobba med på vägen, många demoner att ta itu med och förgöra. Många tankar att tänka och tänka om. Jag vet att det hela inte hänger på maten egentligen, utan på allt runtomkring...

På nåt sätt ska det gå...