Ibland, bara ibland, önskar jag så att livet kunde välja en mellanväg. Att man inte får allt eller inget jämt, utan kanske lite av varje. Är det så mycket begärt?
Idag, på BIM +10 fick jag så äntligen äntligen äntligen mitt efterlängtade plus! Det är en sån känsla! Så underbart!!
I flera sekunder tyckte jag det var hur härligt, underbart, häftigt som helst. Skulle precis ropa till dottern, när jag upptäckte blodet på pappret. Mycket blod.
Men vad fan.
Förbannade jävla skit! :-(
Nu ska jag äta middag, riktig mumsmiddag. Sen ska jag lägga mig i soffan och tycka synd om migsjälv. Men först middag och nattning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
:( Nej vad tråkigt.
Hoppas att det tar sig snart igen!
Jag vet faktiskt inte om jag vill... Vet inte om jag orkar.
Men Saravännen...kramar om!!!
Men vännen!! Jösses så tungt! *kramar hårt*
Här glider jag in flera veckor efteråt och inser att jag inte hänger med alls... Vännen, vad jobbigt!! KRAM!
Skicka en kommentar