En vit jul?

Ja. En vit jul önskar vi oss alla kan jag tro. Men jag vill ha det dubbelt upp. Snön i all ära, klart julen blir mer på riktigt. Men det jag ffa tänker på är alkoholen. Varför, varför, varför måste man dricka så in i bomben? Varför är det så många vuxna som förstör julen så kapitalt för sina barn genom att vara berusade? Vågar man inte känna efter? Vågar man inte känna hur man egentligen känner? Är kraven och alla måsten så betungande att man måste ta till alkohol? Nu pratar jag inte om ett glas eller två, en snaps eller en öl, utan om de som är i en dimma genom kvällen. Jag kan faktiskt inte förstå det. För både mig och maken är det så naturligt att inte ha alkohol på julbordet. Möjligtvis tar vi varsin baileys senare på kvällen. För oss är det lyx att köpa små cola i glasflaskor. Det är vårt julbordsmumma det. Jag önskar fler gjorde som vi gjort- brutit oss loss. Vi har gjort vår egen jultradition. Vi umgås med de vi vill umgås med under julen. Jag älskar julen för mycket för att ha måsten och behöva åka till någon jag inte tycker om. Jag är hemma, mitt hem är min borg. Jag ignorerar helt bitterheten i telefon hos de som tycker jag gör fel. Då är jag stark. Jag vet att min man tycker lika och att även han vägrar boka in måsten i vår julhelg. Nä. Julen är till för familjen, men bara den familj man älskar oförfalskat. En god, vit jul önskar jag er alla!