Ja. Det känns faktiskt så, och jag ångrar att jag öppnat min stora trut till en person jag trodde/tror (hoppet är det sista som överger människan) var/är min vän.
Fan.
Jag trodde i min enfald att om jag delade med mig av det jag går och funderar över som mest just nu så kanske kanske kunde vi hitta tillbaka till varandra sådär som vi haft det förut. Pratade med en annan vän om just den här personen och mitt ärende men hon trodde inte det var nån idé att försöka sig på den kombinationen. Så rätt hon hade. Så naivt av mig att tro nåt annat!
Det är faktiskt såpass att jag känner att mina nät-kompisar bryr sig mer än mina irl-vänner. Hur sjutton kan det komma sig?
Jag får väl ta och knipa igen min trut ett tag till. Men det är ju så svårt, vill prata, filosofera, fundera och analysera med mina vänner. Synd bara att de inte vill det med mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men snart hoppas jag att jag som nätvänkan bli enirl vän dåkan vi filosofera och prata en massa! Vi åkte ju faktiskt nästan förbi dig igår tänkte på dig faktiskt... vi kommer säkert finåka mer framöver!!
Mäh, vänner eller sk vänner. Jag kan också känna så, att det är vännerna på nätet och i tråden som är de verkliga, som peppar och bryr sig om.Jenny är min stöttepelare nu när jag inte har msn längre men nu är jag inte i behov av att tjöta med någon ;-) Vet i alla fall att min dator är ivägskickat utomlands nu. Dessutom fick F reda på att datorn inte tillverkas längre så behöver de byta ut får jag väl någon annan kvalisort? Det vill jag ju inte ha! Saknar den lilla röda något grymt!
Du, vet, jag finns på mailen om du vill ventilera något :-)
Kram!
För mig är nät vännerna minst lika viktiga för mig som mina irl - ibland tom mer för mina nätvänner vet oftast mer om mig är irl.
Kanske är det så att irl vännerna ser på dig på ett sätt och blir lättare dömmande än vad nät vännerna gör.
Kram!
Skicka en kommentar